Det ligger skisser på en bänk som ritats med välvässad blyerts. Fredrik Henriksson, designingenjör, biträdande lektor för produktutveckling, konstruktion och design samt forskare inom material och repurposing, tar emot vid sin bokhylla i ett kvarter inte långt från stans studentpub.
-Ja, där har jag hängt genom åren, skrattar han och tittar på skisserna.
-Jag vet att jag borde kunna göra det bättre, men jag lyckas inte… Och därför försöker jag nu sitta lite med det varje dag…
Han är enträgen, tycks ha en vilja av järn. Men också en smidighet.
-Du vet, när man undervisar lär man sig att ta nya vägar när studenternas blickar suddas ut i allmän distraktion eller krasst ointresse.
Och vad är ditt huvudsakliga jobbfokus, utöver undervisningen?
-Allt jag jobbar med handlar om material, om design och om användning. Att hitta smarta lösningar på de problem som finns. Hur kan vi på bästa sätt använda de material vi har? Exempelvis spillprodukter. En av mina senare fascinationer handlar också om hur man designar ljus. Skisser blir gärna en form. Men ljus är kommunikation. Hur använder vi ljuset i designen?
Det handlar om att ändra redan i tankekedjan. Att bygga in det från början. Att bruka även rörelse, lukt och ljud som designmaterial. På en dörr bakom mig hänger ett syprojekt. Tanken är att det ska bli ett plagg att använda.
-Problemet är bara det att jag inte kan sy, säger han medan ett svalt leende spelar i mungipan.
Men det praktiska, handfasta finns där. Med en mamma som alltid älskat att pyssla och haft medvetande kring återbruk, finns det gener där som pekar mot vidare utveckling.
Men rörelse och ljus som material?
-Ja, arkitekter har ju jobbat kring det länge, men ändå främst så att huset ritas först och sedan ställs frågan om hur vi kan belysa det. Det har också setts inom modeindustrin; hur faller plagget när du rör dig? Men det finns massor kvar att forska kring där. Och även om produktlinjen inte finns beskriven vad gäller det här, betyder det ju inte att tänket inte funnits med. Det sitter ofta mycket gammal kunskap i ryggmärgen hos dem som jobbar med det här, i en intuitiv blick eller i fingerspetsarna hos de erfarna. Det är häftigt, men svårt att lära sig. TID är lösningen där. Och inom produktdesign försöker vi att kartlägga vilka frågor som blir relevanta för att föra kunskapen vidare, utan att förenkla så pass att konstaspekten av det blir alltför schematiskt.
-Mycket i min jobbvardag handlar om det där, att sätta upp projekt, att se vad som är svårt och vad kan vi lära av det. Att söka riktlinjer och försöka förklara hur processen ser ut. Det är inte säkert att de som gör jobbet bäst vet hur man ska förklara hur de gjort och varför, de bara vet. Kocken tycker att det känns rätt, och då smakar det också bra. Men varför och hur… Det där är ofta oklart. En intuition. Och spännande att försöka ringa in.
Vad ger du för kurser just nu?
-Material för design är en kurs jag håller i just nu. Den handlar om hur man väljer nya material, och hur det påverkar produkten. Den är riktad till designingenjörer och försöker lyfta frågor kring vad dina val får för konsekvenser. Men det handlar också om att blir bättre på att ersätta vissa material som vi behöver bli av med, exempelvis krom. Hur kan vi få till produkter som fungerar utan det? Och att de då också, exempelvis, åldras på rätt sätt... Där kommer materialvalet in igen. En återkommande fråga. I stort handlar det om att ta materialfrågan på allvar, att förstå så många aspekter som möjligt. Och att kunna tänka på det här med ”repurposing”; ett annat sätt att återanvända.
Han stryker händerna över bordet mellan oss. Det är från 1963.
-Vi kan ta det här som exempel. Ett bord. Om man vill använda bordskivan till något annat, exempelvis för tillverkning av pallar när bordet gjort sitt, kan jag då designa redan från början för att det ska gå att omforma produkten på sikt? Pandemin och kriget i Ukraina pushade ju också fram det här. Plötsligt kom inte leveranserna som planerat. Vad gör vi nu, hur kan vi lösa vår produktion på annat sätt? Det där med att tänka om. Och att redan från början få med hållbarhetsaspekten.
-Sedan handlar det också om företagsorganisation. Många företag är inte organiserade för att kunna ställa de rätta frågorna. De anpassar sig efter de produkter de gör just nu, och är uppbyggda bara för det. Och det där intresserar mig… Liksom frågan om hur träindustrin kan komma in i fler branscher.
Varifrån kommer ditt intresse för det?
-Jag är uppvuxen i Iggesund, en liten bruksort. Där fanns, och finns, ett pappersbruk där de allra flesta är anställda eller jobbar för verksamheter som hjälper till att hålla fabriken i gång. Så jag har sett träd rulla in där under hela min barndom. Och sett kartong, i en mängd olika former och storlekar, komma ut. Och det där kom mig att tänka. Det är också så att processindustrin lämnar efter sig enorma mängder kartong som inte kan användas. Och en del av allt det där gick till oss i skolan att skapa av. Min mor, som var undersköterska inom äldrevården, blev en aktiv del i att hålla oss barn och ungdomar sysselsatta med pyssel. Hon var till och med i skolan. Och frågan är vem som tyckte det var roligast, hon eller vi, skrattar han.
Pappa jobbade också på fabriken och hade en hobbyfirma som motorcykelmekaniker. Båda mina föräldrar uppmuntrade till vidare studier och jag valde natur-natur på gymnasiet. Samtidigt som jag valde till SAMTLIGA kurser i konst. Tänket var att jag gjorde matematiken för säkerhet och konsten för hjärtat. Ett tag var jag inne på att bli fordonsdesigner, men det är fyrtio personer i Sverige som påbörjar fordonsdesign-utbildningen per år och hur många får jobb? Nä, men design och produktutveckling nära nog, så jag valde det. De första två veckorna hade vi bara matte. Men så vecka tre började kurserna i design- och produktutveckling. Och då kunde jag konstatera att yes, det här vill jag hålla på med!
-Däremot hade jag ingen koll på studieteknik. Jag hade aldrig tidigare behövt plugga, så jag visste inte hur skulle göra. Så DET fick jag lära mig, först och främst… Och så har jag alltid haft svårt att se poängen med att ta in information om sådant jag inte är intresserad av och där jag inte ser nyttan av att kunna det, särskilt när lärarna tycker ”För att det är roligt!” Där tappar de mig… Och så var det delvis.
-Vissa har en grundläggande talang för pedagogik… Och där ser man, inte minst bland mina kollegor, att fler studenter går igenom med godkänt.
Är du en av dem?
-Jag skulle nog säga att min kurs är alltför enkel för att man ska kunna veta. Jag ”tjänar” också på att jag håller en kurs som många studenter är intresserade av att läsa; de vill lära sig det jag pratar om. Det gör det så mycket enklare. Men givetvis försöker jag vara en så bra lärare jag kan…
Och när du inte är på jobbet?
-Då mekar jag i garaget. Jag har en hobbybil, ett projekt att bygga en bil som ”kunde ha varit men aldrig blev” stående där. Och var med och grundade LiU Formula Student när det begav sig, en förening som numer har hundra medlemmar. Vi byggde en egen tävlingsbil från grunden. Och i processen började vi beskriva material och räkna på hållbarhet. Vi tyckte att det saknades en del, och skickade i väg ett mejl till en av mina lärare. Hon responderade genast och undrade om det kanske var läge för mig att börja forska. Och väl färdig doktor, insåg jag att det är ju himla kul…
Fredrik Henriksson doktorerade med avhandlingen On Material selection and its consequences in product development år 2021.
ANNA WALLENTIN
Comments